”Media literacy” och ”Digital media literacy” = särskild syn på kompetens och lärande

Media literacy blir direkt översatt till svenska medielitterat, med googles översättningsfunktion blir det för mig mediekunskap och det finns de som översätter det med mediekunnighet. Det är ett begrepp som är viktigt att förstå för det här projektet. Begreppet förkroppsligar nämligen forskning om mediers roll i samhället och den förväntan på policys och inriktning som finns för medieutbildning och mediekunskap för skola och högskola. 

Begreppet media literacy kan betyda ”a repertoire of competences that enable people to analyze, evaluate, and create messages in a wide variety of media modes, genres, and forms.” (Wikipedia). Det finns en bra genomgång av begreppet här - bra inte minst eftersom den finns tillgänglig för alla att läsa. Artikeln är från USA och det präglar innehållet. Den är också publicerad 1998. Men Hobbs, artikelförfattaren, gör en mycket värdefull genomgång som är relevant även idag.

Hobbs tecknar media literacy som ett fält som drar till sig många olika forskare, har en utgångspunkt i mediekompetenser som måste läras, samt har en aktivistisk inriktning över sig. I artikeln lyfter Hobbs följande frågor som hen menar behöver ställas till detta forskningsfält och -praktiker för att det ska utvecklas:

  1. Ska inriktningen vara på att skydda barn och unga från mediers negativa konsekvenser?
  2. Ska medieproduktion vara en grundläggande egenskap?
  3. Ska fokus vara på populärkultur-texter?
  4. Ska innehållet ha en mer explicit politisk och ideologisk agenda?
  5. Ska det läras i barn och ungas skolmiljö?
  6. Ska det läras som ett specifikt ämne eller integrerat med existerande ämnen?
  7. Ska medieorganisationer medfinansiera?

De här frågorna är fortfarande aktuella. De finns fortfarande framskrivna akademiska texter om högre utbildning, medieutveckling och professioner, och de genomsyrar de policytexter som finns inom det här området.

Något som också är aktuellt är forskaren Aufderheide (1997) som menar att det är det lärarnas kompetens som behöver utvecklas för att åstadkomma media literacy. Hen menar att:

// media educators insist that the process of learning embody the concepts being taught. Thus, media literacy learning is hands on and experiental, democratic (the teacher is researcher and facilitator), and process driven. Stressing as it does critical thinking, it is inquiry based. Touching as it does on the welter of issues and experiences of daily life, it is interdisciplinary and cross-curricular. (Aufderheide (1997)

I och med de digitala mediernas framväxt har det också växt fram ett särskilt intresse för digital media literacy. Det har också kommit upp ett nytt risk-område i fältet, risken att mediekunnighet reduceras till att kunna hantera teknik för  informationshantering:

// the meaning attributed to digital literacy tends to be narrower and related to the technology itself, much as we see in articulations of «digital competency». According to Buckingham, a reductionist view of media literacy is spreading, due mainly to the proliferation and spread of digital technologies, but also to the way that educational bureaucrats and policymakers implement the curricular integration of new media. Priorities are given to content that supports the «know how» of technology used for information management. (Buckingham 2011, i Gutierrez och Tyner, 2011)

Ett exempel på hur digital media literacy tagit form är i EU:s digitala agenda, som togs 2 maj 2012. Där är det fokus på barn, som ska skyddas. Ett annat EU-exempel är Nyckelkompetenser för livslångt lärande – en europeisk referensram, som är mer inriktat på vuxna men även innefattar grundutbildningen i skolan. Där är tekniken en grund som får tillägg av säker och kritisk användning. Precis som för övriga nyckelkompetenser handlar digital kompetens också om ”kritiskt tänkande, kreativitet, initiativtagande, problemlösning, riskbedömning, beslutsfattande och konstruktiv hantering av känslor”.

För utbildning innebär det att digital media literacy lyfter är hur det inte bara är upp till lärare att lära, utan också för medborgare att göra vad som kallas för livslångt lärande. Det för oss tillbaka till Hobbs, och hens viktiga fråga om framtiden, att media literacy handlar om en särskild syn på lärande:

Shifting the business of schooling toward the analysis and creation of messages, away from the providing of answers and toward the process of asking questions, is essentially a radical act. (Hobbs, 1998:27)

 

    

    Kommentera